Silk and sustainability: How afforestation Is empowering indigenous communities in India
In West Bengal, India, there are vast areas of degraded, unused land. This afforestation project utilizes previously underutilized private land to create long-term income opportunities by planting host trees for silk production. These trees support the sustainable production of Tasar silk, a traditional Indian wild silk.
As part of the project, more than 2,000 hectares of land in eastern India are being reforested. Over the course of the project, an estimated 865,983 tonnes of CO₂ emissions will be avoided.
A key focus is placed on the social inclusion of indigenous communities, particularly the Adivasi. They are actively involved in the entire Tasar silk value chain – from silkworm cultivation to silk processing. In total, the project creates around 5,500 rural jobs.
Traditionally, women in rural areas of India have been largely excluded from Tasar silk production. This project opens up new opportunities for them – as silkworm rearers, seed producers, spinners, weavers, and finishers. Comprehensive training programs ensure that all workers are well-qualified and sustainably integrated into the production processes.
In this way, the project contributes to improving the livelihoods of households that are often affected by food insecurity and crop failures. The prospect of a regular income motivates the involved communities to actively protect and maintain the newly reforested areas in the long term.
Projektet bidrar till att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling
Skog utgör grunden för liv och hör till jordens viktigaste koldioxidsänkor. De utgör livsutrymme för djur och växter, samtidigt som de filtrerar luften och skyddar marken, bevarar vatten och bidrar till att klimatet balanseras. De senaste årtiondena har dock de globala skogsarealerna minskat kraftigt på grund av mer bebyggelse, utökat jordbruk, illegal skövling och utvinning av råmaterial. Nyplantering och återplantering av skog ihop med markrehabilitering höjer ekosystems förmåga att lagra koldioxid, både i skogens biomassa och i marken. Lagringsförmågan varierar beroende på trädart, ålder och placering. Experter skiljer på följande åtgärder:
Vid skogsplantering omvandlas områden utan skog till skogsyta. Återplantering innebär att skogsområden som har skadats eller blivit kalhyggen återställs. Vid markrehabilitering förtätar man vegetationen på marknivå. Det kan ske med hjälp av träd, buskar eller andra växter.
Projektet syftar till att bidra till dessa FN:s mål för hållbar utveckling (SDG).
Fyra kriterier som projekt måste uppfylla för att nå kvalitetströsklar
Livscykeln för ett klimatprojekt
Ett klimatprojekt har en bestämd livscykel som består av olika faser, från genomförbarhetsanalysen till avveckling av verifierade utsläppsminskningar (VERs).
Projektutvecklaren granskar projektets allmänna genomförbarhet, projektets design och finansiering. Därefter förbereds Projektdesignsdokumentet (PDD), som innehåller all grundläggande information om projektet, såsom syfte, plats, tidplan och varaktighet.
I detta skede granskar oberoende revisorer Projektdesignsdokumentet (PDD) och informationen det innehåller. Detta skede inkluderar ofta också fältbesök med intervjuer och analyser på plats. Revisorerna är ackrediterade, opartiska bedömare som måste godkännas av den relevanta standarden som en validerings- och verifieringsorgan (VVB). TÜV Nord/Süd, S&A Carbon LLC och SCS Global Services är exempel på VVBs.
När projektet har validerats kan det registreras hos en standard såsom Verified Carbon Standard eller Gold Standard. Alla högkvalitativa klimatprojekt bygger på internationella standarder. Dessa standarder ger ramverket för projektets design, konstruktion, koldioxidredovisning och övervakning. Erkända standarder gör klimatprojektsystemet och själva projekten motståndskraftiga, spårbara och trovärdiga.
Efter att klimatprojektet har registrerats börjar övervakningen. Här övervakar och dokumenterar projektutvecklarna uppgifterna om projektets aktiviteter och framsteg. Övervakningsfasens längd varierar från projekt till projekt: den kan omfatta två år, men dokumentation under fem eller sju år är också möjlig.
I slutet av varje övervakningsfas kontrollerar och bedömer ett validerings- och verifieringsorgan (VVB) om de värden och projektaktiviteter som anges i övervakningsrapporten är korrekta. Precis som vid validering är besök på projektplatsen ofta en del av verifieringsprocessen.
När utsläppsminskningarna har verifierats kan de utsläppsminskningar som bekräftades i verifieringsfasen utfärdas som VERs. Stegen med övervakning, verifiering och utfärdande av VERs upprepas regelbundet och betraktas därför som en cykel.
När en VER har använts måste den avvecklas. Denna process återspeglas också i registret. Om finansieringen av ett klimatprojekt sker genom ClimatePartner, paketeras VERs i ett system certifierat av TÜV Austria och avvecklas regelbundet. Detta säkerställer att varje VER inte längre kan säljas och bara används en gång, vilket förhindrar dubbelräkning.
Utforska fler projekt
Biokol för klimatåtgärder, friska jordar och bättre skördar
Ett certifierat klimatprojekt kombinerat med ytterligare engagemang
Utbyggnad av förnybar energiproduktion i Asien
Keramiska vattenfilter sparar CO2 och förbättrar hälsan
Förbättrade spisar världen över – för bättre hälsa och renare luft
Ett certifierat klimatprojekt kombinerat med ytterligare engagemang
Tillgång till grön energi i Afrika
Ett certifierat klimatprojekt kombinerat med ytterligare engagemang
Återställda ekosystem tar bort kol
Förvandla förstörda jordbruksmarker till hälsosamma ekosystem
Förbättrade spisar - bättre för hälsan och miljön